Ikväll kommer bli en bra bra kväÄäll.. en kännsla
Vet inte riktigt vart jag ska börja. Kan väll börja med att punktera gårdagen....
Surströmmings gott och hela tjocka familjen :D
Det som var mäst spännande över lag igår var att få träffa min far igen för första gången på jag vet inte hur länge. Orkar inte gå in på detaljer men vi har ett litet trassligt förflutet kan man väll säga.
Surströmmings gott och hela tjocka familjen :D
Det som var mäst spännande över lag igår var att få träffa min far igen för första gången på jag vet inte hur länge. Orkar inte gå in på detaljer men vi har ett litet trassligt förflutet kan man väll säga.
Men gud så skönt det var att få se den karln igen, att inse att man faktiskt har saknat någon så otroligt mycket mer än man trodde. Luften var lite het och försiktigheten från båda hållen kändes av. Men det vill jag verkligen göra igen. Vi må inte alltid komma överens.... oftast inte :P men han är ändå min far. Han har uppostrat mig och funnits i mitt liv genom hela min uppväxt och jag vill verkligen inte att han ska försvinna ur det heller.
Kort och gott så älskar jag min far, även fast det inte alltid kanske har märkts :)
.... så nu var det sagt, nu kan vi gå vidare till andra saker
Dagen har varit låååång och seg, men tror det behövdes. Man måste ju som sagt vila på semstern också ^^
Hade lunch planer, men dom sprack så tog en sväng på stan, inspekterade GAME's nya retro hylla och fick både halvstånd och hålla otroligt hårt i plånboken ;P
Hade lunch planer, men dom sprack så tog en sväng på stan, inspekterade GAME's nya retro hylla och fick både halvstånd och hålla otroligt hårt i plånboken ;P
Sen var det tillbaka till bror å vänta på det jag sätt fram emot hela veckan, eller iaf sen i lördag :3
Hade bestämt kvällsmys med stjärnfallet, tyvärr så blev det uppstjutet lite gran pga diverse. så det blev nästan bara två timmar. Men att två timmar ändå kan göra så mkt och kännas så otroligt värdefullt att det i princip gjort hela ens vecka är inget annat än magiskt (nu var det där ordet där igen ;) ) Så pass magiskt ändå att man blir sugen på att flytta tillbaka igen. Fast det kommer förmodligen aldrig att hända... men ändå ^^
Hoppas verkligen att det blir nån lucka så vi kan ses igen, om ändå bara för fem minuter.
Hoppas verkligen att det blir nån lucka så vi kan ses igen, om ändå bara för fem minuter.
Is there no end?
Ligger här sömnlös.. Känns som det börjar bli en trend. Vars är dom starkaste av sömntabletter när man behöver dom?
Biljetten är bokad nu iaf och jag lämnar den här hålan för gott den 4de. Så bara en vecka kvar nu tills man får chansen till att prova ett nytt och bättre liv. Utan lögner, ryckten och förrädiska äckel.
Umeå vad en mindre lyckad kväll. Allt gick bra till att börja med. Gick runt skrattade, tjoade och flög som jag brukar göra. Hade just börjat släppa alla elaka tankar och trycket jag haft över bröstet dom senaste dagarna kändes knappt av längre. Såg ut att bli en mycket lyckad kväll.
Men sen så skulle självklart avskummet komma å visa upp sitt äckel.. Förstår inte vad hon tänkte med att komma, speciellt eftersom jag sagt åt henne att stanna hemma från umeå så det inte skulle bli nå tjafs.
Men dom skulle bestämt dyka upp ändå, som om det på något sätt skulle kunnat sluta bra. Men jag antar att det var bara för att förstöra för mig ännu mer och få mig att hata mit liv lite ytterligare.
Så efter ett stort antal välriktade skälls ord och aggresions utrbott slutade kvällen med en ordentlig fylla, tårar och en söndersparkad stortå.
Skönt att jag har underbara vänner som tar hand om mig iaf.
Inte nog för att hon sabbat det mesta i mitt liv. Men hon har även sabbat min tempraments streak. Har fean inte varit arg/förbannad på 4-5 år fram tills nu. Har dock inte varit förbannad så här länge i streck heller. Alltid nån form av nytt personligt bästa iaf.
ska väll försöka somna igen.. hoppas det går bättre den här gången
ska väll försöka somna igen.. hoppas det går bättre den här gången
Vinterdepp? tror jag får vinterknäpp!
Jag känner mig så disträ nu för tiden.... Vet inte om det är vinterns påhopp, brist på umgänge el att jag är fruktasvärt leds på min situation... Mkt möjligt att det är kombo av alla 3 nu när man tänker efter lite.
Jag får ingenting gjort.. Lägenheten har stått halvstädad i ett tag nu. Försöker hela tiden peppa mig själv till att få det gjort, och jag vet precis allt som ska göras. Gjorde en lista för ett tag sen.
Men blir det någonsin gjort?.. näe. Tröttheten i mitt huvud tar alltid över när jag kommit halvägs och bestämmer sig för att sätta sig ner i soffan.
Jag sitter för det mästa hemma och bara spelar tv-spel.. hittar inte på nåt, hälsar inte på nån.. inte någon som kommer och hälsar på mig heller.. Men det vill jag faktiskt skylla på vädret. Allt är ju bara kallt och äckligt!
Den ända sociala kontakt jag har med folk är bakom dataskärmen känns det som. Och då är det inte ens folk här i krokarna man pratar med, så att man kan av "misstag" komma på nått å göra. Utan bara folk på andra håll i världen.
Nu ser det ju kanske ut som att jag ska få finbesök i helgen iaf :) hoppas det blir en bra motiverare till att fixa klart här också.
Jag vill börja ta tag i min kreativa sida igen. Har en hel drös med ideer på tavlor jag vill göra, men varje gång jag funderar på att ta penseln i handen hamnar jag tillbaka lutat i soffan med en kopp teh i handen istället.
Gitarr spelande har också lidigt av detta. knappt 5min i veckan sitter jag å plinkar och jag som hade börjat bli så mkt bättre..
Hjärtekross har man också varit med om på senaste... el skulle väll inte direkt kalla det för kross, mer som en utpumpning kanske... Jag är ju ledsen över situationen och jag känner verkligen saknaden. Men det är inte alls så jobbigt som jag trodde det skulle vara. Bara lite sådär vardags grått och tungt.. Egentligen ingen större skillnad alltså.. Sen kommer saknaden i perioder också vilket är skönt. Vet inte om jag skulle palla å ta hela smällen på en gång.. Samtidigt skulle jag kanske behöva det så att jag kunde gå vidare.
Jävligt dumt av mig att gå å kära ner mig så pass mkt som jag gjorde, när jag ändå visste att att allting inte var så säkert. Är väll lättare sagt än gjort. Är trots allt väldigt skönt att få vara kär å släppa loss på sina känslor.
Överlever gör jag då iaf, det är en sak som är säkert! Skulle dock inte klaga om du satt här brevid mig just nu <3
Mitt förhållande med Michelle har också tagit jävlgit mkt stryk på senaste. Umgås el pratas knappt nånting nu för tiden. Vänskapen finns ju där det vet jag, så jag är inte orolig över att förlora henne.
Men både jag och hon blev nyförälskade samtidigt (inte i varandra då :P ). Men det är ju väldigt lätt att man stänger in sig lite när man är sån, så det är ju förstårligt. Men nu är då jag singel iaf, så kanske dags för att börja trycka på lite om umgänge. Ska jag bara få igång motivationen i mig själv först, Men hon är då väldigt saknad <3
Få människor som kan umgås å tjyves som bara vi kan ^^
Oden sen idag.. känns som att det kan vara behövligt.
Jag får ingenting gjort.. Lägenheten har stått halvstädad i ett tag nu. Försöker hela tiden peppa mig själv till att få det gjort, och jag vet precis allt som ska göras. Gjorde en lista för ett tag sen.
Men blir det någonsin gjort?.. näe. Tröttheten i mitt huvud tar alltid över när jag kommit halvägs och bestämmer sig för att sätta sig ner i soffan.
Jag sitter för det mästa hemma och bara spelar tv-spel.. hittar inte på nåt, hälsar inte på nån.. inte någon som kommer och hälsar på mig heller.. Men det vill jag faktiskt skylla på vädret. Allt är ju bara kallt och äckligt!
Den ända sociala kontakt jag har med folk är bakom dataskärmen känns det som. Och då är det inte ens folk här i krokarna man pratar med, så att man kan av "misstag" komma på nått å göra. Utan bara folk på andra håll i världen.
Nu ser det ju kanske ut som att jag ska få finbesök i helgen iaf :) hoppas det blir en bra motiverare till att fixa klart här också.
Jag vill börja ta tag i min kreativa sida igen. Har en hel drös med ideer på tavlor jag vill göra, men varje gång jag funderar på att ta penseln i handen hamnar jag tillbaka lutat i soffan med en kopp teh i handen istället.
Gitarr spelande har också lidigt av detta. knappt 5min i veckan sitter jag å plinkar och jag som hade börjat bli så mkt bättre..
Hjärtekross har man också varit med om på senaste... el skulle väll inte direkt kalla det för kross, mer som en utpumpning kanske... Jag är ju ledsen över situationen och jag känner verkligen saknaden. Men det är inte alls så jobbigt som jag trodde det skulle vara. Bara lite sådär vardags grått och tungt.. Egentligen ingen större skillnad alltså.. Sen kommer saknaden i perioder också vilket är skönt. Vet inte om jag skulle palla å ta hela smällen på en gång.. Samtidigt skulle jag kanske behöva det så att jag kunde gå vidare.
Jävligt dumt av mig att gå å kära ner mig så pass mkt som jag gjorde, när jag ändå visste att att allting inte var så säkert. Är väll lättare sagt än gjort. Är trots allt väldigt skönt att få vara kär å släppa loss på sina känslor.
Överlever gör jag då iaf, det är en sak som är säkert! Skulle dock inte klaga om du satt här brevid mig just nu <3
Mitt förhållande med Michelle har också tagit jävlgit mkt stryk på senaste. Umgås el pratas knappt nånting nu för tiden. Vänskapen finns ju där det vet jag, så jag är inte orolig över att förlora henne.
Men både jag och hon blev nyförälskade samtidigt (inte i varandra då :P ). Men det är ju väldigt lätt att man stänger in sig lite när man är sån, så det är ju förstårligt. Men nu är då jag singel iaf, så kanske dags för att börja trycka på lite om umgänge. Ska jag bara få igång motivationen i mig själv först, Men hon är då väldigt saknad <3
Få människor som kan umgås å tjyves som bara vi kan ^^
Oden sen idag.. känns som att det kan vara behövligt.
- Miss you like crazy babe <3
Back in the days
Ligger här i soffan å tänker tillbaka på en tid som gång var. En tid då de största bekymmerna man hade var när brorsan krossade ens fina lego konstruktioner. Eller vilken tjej i klassen man skulle våga dansa med på discot. När bygga gigantiska snö grottor och springa på äventyr i skogen var bland det bästa som fanns. Tecknat, Turtles gubbar, aktion force & 8-bit.
Allt var så enkelt då. Fanns inga problem, inga måsten, inga gränser! Man hade hela världen framför sina fötter och vi levde som kungar. Kungar som inte behövde bry sig om något annat än att ha kul och uppleva nya saker.
Men tyvärr så är det ju så, att med åldern kommer allt annat skit. Konsekvenser, Skyldigheter, ett samvete som oftast överstiger sina gränser. Man kan inte bara tänka på sig själv och sitt eget välmående längre. Nu måste man ta hand om sig själv och alla andra i din närvaro. Ta hänsyn till dina medmänniskor och samhällets lagar.
Människan är i grund och botten egoist. Alla gör allting för att man får någonting man behöver utav det. Men då har vi ju ett samvete som säger till oss att tänka på alla andra också.
Undrar hur världen skulle se ut om inte samvetet växte fram så pass mycket som det gör. Utan att det bara stannar så pass litet att det ända du behöver känna är att inte skada dom du älskar. Skulle vårat samhälle vara bättre då? När alla bara levde för att dom själva ska må bra å ha kul, inte för att alla andra.
Nu måste jag ju vara lite realistisk så inte folk tror att jag är helt korkad :P
Jag är fullt medveten om att det är våra föräldrar och vårat samhälle som formar oss, gör oss till dom vi är, lär oss vad som är rätt, vad som är fel och styr vårat samvete åt rätt håll. Men just nu kändes det som en väldigt fin tanke ^^
Känner dock ibland att min otroligt underbara mamma <3 har gjort ett alldeles för bra jobb med mig.
Det har varit en händelserik vecka, mycket upp, ner, hit och dit.
- Får en vag kännsla på att det väntas solstrålar bortom horrisonten ändå :)
Allt var så enkelt då. Fanns inga problem, inga måsten, inga gränser! Man hade hela världen framför sina fötter och vi levde som kungar. Kungar som inte behövde bry sig om något annat än att ha kul och uppleva nya saker.
Men tyvärr så är det ju så, att med åldern kommer allt annat skit. Konsekvenser, Skyldigheter, ett samvete som oftast överstiger sina gränser. Man kan inte bara tänka på sig själv och sitt eget välmående längre. Nu måste man ta hand om sig själv och alla andra i din närvaro. Ta hänsyn till dina medmänniskor och samhällets lagar.
Människan är i grund och botten egoist. Alla gör allting för att man får någonting man behöver utav det. Men då har vi ju ett samvete som säger till oss att tänka på alla andra också.
Undrar hur världen skulle se ut om inte samvetet växte fram så pass mycket som det gör. Utan att det bara stannar så pass litet att det ända du behöver känna är att inte skada dom du älskar. Skulle vårat samhälle vara bättre då? När alla bara levde för att dom själva ska må bra å ha kul, inte för att alla andra.
Nu måste jag ju vara lite realistisk så inte folk tror att jag är helt korkad :P
Jag är fullt medveten om att det är våra föräldrar och vårat samhälle som formar oss, gör oss till dom vi är, lär oss vad som är rätt, vad som är fel och styr vårat samvete åt rätt håll. Men just nu kändes det som en väldigt fin tanke ^^
Känner dock ibland att min otroligt underbara mamma <3 har gjort ett alldeles för bra jobb med mig.
Det har varit en händelserik vecka, mycket upp, ner, hit och dit.
- Får en vag kännsla på att det väntas solstrålar bortom horrisonten ändå :)
